|
ATT KLICKERTRÄNA HÄSTAR (Artikel införd i Dartmoornytt nr 1, 2010)
Klickerträning är en träningsmetod som är i ropet och ni har säkert hört talas om det i hundträningssammanhang, men kanske inte så många gånger i samband med hästar och hästträning.
Klickerträning är ingenting nytt. Det är egentligen beteendevetenskap i praktiken. Metoden bygger på de inlärningsprinciperna som varit väl kända sedan 1930-talet. Att det blivit mer folkligt är tack vara personer som Karen Pryor, Bob Bailey och Alexandra Kurland. Några personer i Sverige som tidigt började träna klickerträning var Anders Hallgren, Marie Fogelkvist och Kina Molitor. Riktigt stor spridning i hundkretsar fick den av Morten Egtvedt och Cecilie Köste. De har lyckats omvandla svår teori till lättsmälta böcker och hundskola. Själv driver jag numera en avdelning av Canis hundskola (avd. Trestad) där jag håller kurser för hund och häst. Den kanske mest kända namnet bland belöningsbaserade hästtränare är Ellen Ofstad. Hon gör lite annorlunda mot vad jag skriver nedan men i stort är det lika.
VAD ÄR KLICKERTRÄNING?
Det finns olika varianter av klickerträning precis som med allt annat. Jag kommer att försöka beskriva den variant som känns bäst för mig. Det kräver minst en bok för att förklara vad klickerträning är, speciellt om man ska ta med praktik också. Kortfattat och på vardagligt språk kan man sammanfatta klickerträning i fyra punkter;
· Man belönar de beteenden man vill ha och låtsas inte om de man inte vill ha. (Som mest tar man bort möjligheten till belöning, ”stänga kakburken” ) Det betyder inte att man inte bryr sig om oönskade beteenden utan bara att man har ett annat angreppssätt. Istället för att korrigera dem försöker vi fokusera på vad vi vill att hästen ska göra och träna den till det. Då får vi bort det oönskade beteendet automatiskt utan korrigering. Vi vill undvika korrigeringar eftersom det riskerar att skapa stress, aggression, avoghet eller avstängdhet. Ett exempel kan vara hästen som inte står still. Man kan då korrigera hästen med nej eller ryck varje gång den flyttar sig. Den kommer då till slut stå still för den lär sig att det är sättet att undvika obehag. Vi försöker istället belöna när den står still. Först en microsekund och sedan längre och längre tid och i olika miljöer.
· Man använder en speciell markör som säger ”RÄTT, NU FÅR DU BELÖNING!”. Den ska alltid komma INNAN godiset kommer. Dvs att innan man börjar röra handen mot tex fickan ska signalen komma annars kommer handens rörelse att betyda ”Rätt, nu får du belöning!” Det är också viktigt att det alltid kommer belöning efter markören, annars tappar den sin betydelse. Bra markör kan vara en klicker, ett tungljud eller ett speciellt ord. Ju mer udda markören är ju lättare är det för hästen att urskilja den. Därför är klickern ett mycket bra redskap då den just är distinkt och låter likadant varje gång.
· Man utgår från saker hästen gör själv eller provar spontant och undviker att locka den, påverka den eller ”tvinga” den. Det gör hästen mer samarbetsvillig, engagerad och får en högre förståelse av vad den ska göra.
· Man tittar på vad hästen gör och funderar inte på vad den tänker.
Milou övar att stå stilla och hålla positionen medans matte går runt och iväg.
När man sedan står där praktiskt med sin häst finns fyra punkter som man ska ha i åtanke. Om man inte lyckas i sin träning så hittar man felet i någon eller några av punkterna. Jag väljer att förklara dem med enkla konkreta situationer. Detta gäller naturligtvis mer komplexa beteenden också.
· Timing – hur precis man markerar det önskvärda beteendet. Träffar jag verkligen rätt med min markör? Om jag t.ex. vill lära hästen att inte ta huvudet mot godisfickan måste jag markera när den verkligen är på väg bort. Är jag sen kanske jag markerar att den drar sig emot fickan och då förstärker jag det beteendet istället.
· Kriterier – är svårighetsgraden i vad hästen måste göra för att bli belönad. Ett exempel kan vara att hästen ska dutta med mulen på en target (föremål). Först håller vi den bara strax bredvid huvudet så den ganska lätt kan sträcka sig efter den. När den klarar det vill vi höja kriterierna och göra det lite svårare. Vi kanske flyttar den längre ned till marken. Hästen misslyckas två försök i rad. Då sänker vi kriterierna till att en nivå vi är övertygade om att den
klarar. När hästen är tillbaka på banan igen så höjer vi kriterierna igen fast inte så långt som gången innan. Kanske vi sätter den halvvägs mot marken. Hästen lyckas och nästa kriteriehöjning är ända nere på marken. Förutom kriterier i vad vi kräver finns andra faktorer som gör att svårigheten ökar. Det kan vara miljö, tid på dygnet, väder o.s.v.
· Förstärkningsfrekvens – hur tätt det är mellan belöningarna. Det hänger naturligtvis samman med vilka kriterier vi sätter för att hästen ska bli belönad. Speciellt när man shejpar, formar beteenden, är det viktigt med en hög förstärkningsfrekvens. Är det för dåligt betalt väljer hästen hellre att göra något annat tex gå iväg, beta eller blir frustrerad.
· Förstärkningskvalité. Är belöningen värd att jobba för eller är den kanske t.o.m. för bra så hästen inte orkar koncentrera sig? Det är inte bara godis som är förstärkande. Det kan vara också vara kliande och smekande. Man vet att det är en förstärkare om beteendet som föregår försärkaren ökar i frekvens. Ibland är förstärkare utan för vår kontroll, men det är överkurs i deta sammanhang.
Milou håller sig undan trots att matte lockar med godbit. Enda sättet att få den är att behärska sig och vänta på att den kommer till mulen. Att försöka sträcka sig och ta den kommer inte att löna sig. Då stängs näven och öppnas bara om han drar sig undan.
Vad tjänar jag på att börja klickerträna?
Den stora vinsten med klickerträning är att hästarna blir träningsvilliga och delaktiga i sin utveckling. Man får hästar som verkligen VILL träna. Speciellt att utgå från frivilliga beteenden gör hästen aktiv och kreativ. Det verkar dessutom som det de klurat ut själva sitter bättre i minnet.
Klickerträningsprinciperna ger en användbar verktygsbank så att man lätt kan påverka vilket djur som helst till vilket beteende som helst. Det enda jag måste modifiera är belöningarna (tex en köttbit är bra belöning till hund men inte till häst) och jag måste känna till vilka beteenden som mitt djur kan utföra (t.ex är det svårt att få hästar att flyga). Annars är principerna desamma.
Träningen blir mer strukturerad. Efter som man shejpar många beteenden måste man vara noga att tänka igenom innan vad man vill ha i slutändan och tänka igenom vilka steg som finns på vägen dit. Om man påverkar hästen att göra saker mer handgripligen är det lätt att ”bara göra och bara kräva”.
Att utesluta korrigeringar (eller kraftigt minimera dem) minskar aggressioner, stress och skapar ett positivt inlärningsklimat. Tilliten och förtroendet ökar vilket gör det lättare i trixiga eller nya situationer. Hästen har tillförsikt om att inget ont kan hända.
Cazal har förtroende för matte. Inget ont händer i träningssituation.
Det finns gott om myter om klickerträning ....
Klickerträning är lösningen på allt! Precis som med alla andra metoder krävs färdighet hos tränaren och enda sättet att få det är att öva. Det räcker inte med att bara köpa en klicker. Klickerträning är inte lättare eller lösningen på allt men det är ett synnerligen användbart och effektivt träningssätt.
Det går bara att använda till trick men inte till ”riktig” träning! Allt vi gör med våra djur är trick och onaturligt. Det är ett ”trick” att t.ex. gå på volt. Inga hästar springer naturligt i cirklar. Metoden kan användas till allt och till alla djur. Det som sätter hinder i vägen är vi tränare och vår kapacitet. Vi måste vara tydliga i vad vi vill ha och dela upp vägen dit i små delar och sedan forma beteendet.
Allt godismatande gör hästarna bitska! Jag skulle vilja säga att DÅLIG godismatning gör hästar möjligtvis bitska. Det är perfekt att belöna ett önskvärt beteende med godis och mest praktiskt att göra det ur handen. Det är bättre att LÄRA hästen hur den får sitt godis i stället för att undvika att ge. Att lära hästen att göra för att få är inte svårt precis som att vara konsekvent med en MARKÖR som säger NU blir det belöning. Är det klart för hästen finns ingen anledning att börja nafsa och bita. (Tänk på att ”hyttande” och viftande också riskerar att förstärka påträngande beteenden.)
En person som använder en klicker tränar klickerträning! Klickerträning är så mycket mer än själva klickerdosan. Bara för att man har en klicker i näven betyder inte att man klickertränar. Man kan träna klickerträning utan att använda sig av klicker. Viktigt är att använda en specifik markör, eftersom det gör det lättare för hästen att uppfatta, men det kan vara ett ljud, vissling och mindre praktiskt ljussignal, kroppsignal.
Frivilliga beteenden gör att hästen ”tar över” och blir farlig. Hästar försöker inte ta över utan de gör det de tjänar på. Om det är att buffla på matte så gör de det. Den eventuella farligheten ligger i att de blir kreativa och alerta i sina försök att tigga. Det i sig är inte farligt om man kontrollerar konsekvenserna direkt. Känner man sig osäker kan man till en början bestämma att frivilliga beteenden och handmatning av godis bara sker på en speciell plats och ALDRIG annars. Jag har tränat på detta sätt med mina fyra hästar i flera år och inte en enda gång kännt av att de skulle bli farliga, utan snarare tvärtom eftersom man står för lugn, tillförlitlighet och är en trygg tillgång.
Jag orkar inte stå och vänta så länge! Man ska inte vänta! Det gäller att hitta minsta microrörelse som är på väg mot det stora beteendet man önskar och sedan bygga vidare på det. Det går ganska snabbt. Jag brukar likna det med att dreja. Att stå och titta på en lerklump som snurrar på en drejskiva och vänta på att det ska bli en vas, ja då får man vänta. Det lär aldrig ske. Men om man ser potentialen och börjar forma, successivt, steg för steg så går det ganska snabbt.
Här shejpas Milou att själv kliva in mellan skaklarna.
Lite tips om du vill prova...
Börja på en speciellt utsedd plats. Det kan vara skönt om man bara vill testa lite och är orolig för vilka konsekvenser det kommer att få. Välj en plats där man inte brukar vara på och göra annat. Då kan det bli er lekplats. När ni känner att det börjar funka. Ni börjar få kontroll över att markera beteenden, forma beteenden, belöna tryggt o.s.v. kan man plocka ut träningen även i andra miljöer.
Tänk på att vara ”rock still” innan ni klickar. Alla rörelser, även pyttesmå, stör hästen och gör att den blir mer intresserad av dina förehavanden än vad den ska göra. Det gör också att hästen kommer nära kroppen.
Var noga med ordningen; 1, Stå stilla 2, hästen gör något som uppfyller ditt kriterie eller mer 2, markeringsljudet 3, handen går till ficka/magväska 4, hästen får belöningen framräckt mot sin kropp. Det är viktigt att belöna mot hästens kropp! Ger man nära fickan får man en häst som vill uppehålla sig nära fickan. Ger man längre ut får man en häst som vill vara längre ut.
Börja med något konkret tex att sätta mulen mot ett speciellt föremål (targeting). Det är lätt att öva sig att se beteendet – det är lätt att se om mulen är på, och det är också ett bra sätt att öva sig att klicka/ säga belöningsordet. Skulle det bli totalt kaos kan man ju ta bort föremålet och aldrig visa det igen. Det är svårare med beteenden som är fritt tex ruska det kan komma att dyka upp då och då.
Som beteende nummer två skulle jag välja ponnie-zen. Där kan man faktiskt skippa klickern om det blir mycket att hålla ordning på. Håll ut en godis åt sidan. När hästen sträcker sig efter den knyter du handen men håll den kvar på platsen helt still. Hästen kommer försöka att ta sig in i näven genom att puffa, gnaga men håll helt still. Minsta avståndsökning från näven, tendens att dra sig bort, öppna handen och skicka godisen rakt till mulen. Gör om. Det brukar räcka med 4-5 godbitar har hästen förstått. Var noga med att verkligen skicka handen med godisen till hästen när den drar bort huvudet. När du ser att hästen behärskar sig redan när du tar fram godiset – ge den direkt. Provocera den inte att misslyckas.
Undvik hovrörelser till en början. Får ni in skrapande, lär ni få skrapande i framtiden också. De första beteendena blir ofta defaultbeteenden. Det är beteenden som kommer att dyka upp när hästen inte förstår. Om det då dessutom är ett naturligt tiggbeteende som skrapande då blir det extra lurigt. När man vill börja leka med hovarna kan det vara bra med en hovtarget. En sak som hästen ska sätta foten på. Den kan ju tas bort om det går åt fanders ;-).
Ta kontakt med någon erfaren klickertränare som kan ge tips och råd. Kanske gå en kurs. Det är omöjligt att här skriva ned allt du bör tänka på. Klickerträningsinstruktörer i din närhet hittar du på http://www.hastklicker.se/ du kan också kika in på min sida www.ryrvik.se.
TILL SIST....
Även om man själv inte är sugen på att klickerträna rakt av så vill jag ändå slå ett slag för att fokusera på att lära hästen vad man vill att den ska göra istället för att korrigera oönskade beteenden. Jag tycker många gånger att vi är snara att korrigera för vi tror att de ska veta vad vi vill.
Lycka till och hör gärna av er om ni har några frågor!
Sidan är under uppbyggnad. För vidare information gå till http://affirmativ-traning.se.
|
